hagakriminologerna.blogg.se

Under måndagslektionen diskuterade vi mycket ifall det går att skilja på handlingar som en person gör och personligheten.

Hela det västerländska idéarvet utgår från att man kan göra en sådan åtskillnad. Det återfinns i de rättsliga normer som finns i juridiken och jurisdiktionen; att när du har tagit ditt straff och försonats från det brott du begått så ska du betraktas som vilken person som helst utan att vara socialt stämplad för det du har gjort. Men fungerar det så? Kan du säga att du aldrig kommer vara misstänksam mot en fd. pedofil? Eller djurplågare? Narkotikalangare?

Rättsläget är ju att som pedofil kommer du ALDRIG få anställning som barnskötare och du får inte bli mjölkproducent om du tidigare dömts för djurplågeri. Rättsligt så haltar alltså systemet att straffet och försoningen har ”återställt” en person till ett normalt beteende. Stämpeln sitter där oavsett om den är rättslig eller social eller både och..

Ann Heberlain har i sin bok ” En liten bok om ondska” pekat på skillnaden mellan onda handlingar och onda människor. Uppväxt med en rehabiliterande syn på personer så märker hon mer och mer att etiketten ”ond” kommer fram mer och mer i debatten. Det leder till en hel del konsekvenser:

1 Vi alla ger upp försöken att förstå en person som utför onda handlingar. Han ( för det är det oftast) kan isoleras från att öh. röra sig i situationer där hans brottsliga beteende kan aktiveras och den yttersta konsekvensen är att man dödar den personen. Han är och förblir ett obotligt monster.

2 Vi själva skapar på så sätt mer ondska. Men tvingas vi förstå de bakomliggande faktorer till att en person blivit som han blivit kan man också förhindra att nya personer dras in i samma avvikande beteenden och på sikt blir konsekvenserna godare för alla än om vi inte skulle bry oss om att förstå.

3 Heberlain pekar på att vem som helst ( du och jag) kan utför handlingar som ligger mycket långt bortom vad vi normalt skulle kunna tänkas utföra. Ställda inför auktoriteter kan vi tom. döda ( Milgrams lydnadsexperiment) och i grupper utföra tortyr (Stanford Prison Experiment). Slutsatsen kan vara den att det är INTE gener eller personlighet som får en männsika att utföra onda handlingar ( eller bli ”ond”) utan en lång rad av omständigheter som kan drabba vem som helst(=DU!).

4 Heberlain menar att det finns objektiv ondska och ger själv ex. med mannen som ställde upp att bli mördad och uppäten av en annan människa. Trots att den mördade gick med på allt och var väl införstådd med vad som skulle ske så är både mordet och kannibalismen onda handlingar.

Vi diskuterade mycket den rättsliga och sociala stämplingsteorin och pekade på omständigheter där personer helt ändrar sina liv trots dåliga förutsättningar. Vi jämförde med länkarans ” nyktra alkolister” där man själv erkänner sin egen karaktär och personlighet och indirekt pekar på att situationer och omständigheter kan utlösa ett omåttligt drickande. Precis på samma sätt med vilken kriminalitet som helst. Man är ”nykter” kriminell och begår inte för tillfället kriminella handlingar.

Många tar sig också helt bort från sin tidigare karaktär om de tex. blir frälsta, genomgår en passionerad kärleksrelation, blir föräldrar etc. och vi pekade på att dessa ex. visar på att en personlighet visst kan förändras. En sådan förändring kan ju också pågå långsamt och över tid. Vi vet ju själva om att vi inte alls är direkt samma personer som vi var när vi var 10-11 år.. Förändringen kan också ske mha. olika typer av omprogrammering. Att dessa kan vara effektfulla det ser man tex på omvändelser in i sekter eller med olika typer av psykologiska program som tex. ”hjärntvätt”. Allt detta pekar på möjligheter av att rehabilitera en personlighet som gått fel.....



Skriven av: Håkan Liljeqvist (Lärare i kursen)